Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Sussi och Sussi fick lov. Hon sa: »Hur ska jag kunna
tacka er, doktor Jonson?»
»Tacka inte mig, tacka henne ’som sa sanningen’,» citerade
han ironiskt.
Kurt och doktorn voro de sista i väntrummet:
»Sanningen ja», upprepade Kurt begrundande, »man vet aldrig när
den hjälper.»
»Eller stjälper!» nickade doktorn.
Syster Karin meddelade i dörren att en patient nere i
Dalen ringt och sagt att Doktorn måste komma genast ty
den sjuke hade blivit sämre. Doktorn sa att han bara
skulle hämta sin väska. Bilen kunde köra fram så länge.
Och Kurt tog avsked och gick.
Doktorn såg efter honom. Underligt vad folk trasslar till
sitt liv, tänkte han. Men det är huvudstädernas inverkan.
Nej, tacka vet jag fjällen! Där finns det frisk luft för
känsliga nerver.
Han öppnade dörren till sitt rum och steg in.
I hans skrivstol vid hans skrivbord satt Mary och ritade
gubbar på hans plumppapper.
Hon såg upp när han kom in. Hon sa:
»Here I am, my dear! — Men doktor, eftersom vi nu
ska gifta oss, så vill jag att ni ska veta att jag inte tycker
om att vänta!»
Doktorn gick rakt fram till stolen och sa: »Gjorde jag
rätt skulle jag ge er ett kok stryk!»
Mary tappade dragen. »What do you say?!»
»Stryk, sa jag!!»
Han gick till sitt skåp och började packa ihop vad hari
skulle ha med sig på sjukbesöket. Under tiden sa han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
