Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
gick runt skrivbordet och tog sin pälskrage från en stol för
att gå. Men doktorn fick fatt i henne och han släppte henne
inte:
»Tänker ni gå ? Nej stopp! Var det för dyrt ? Jag prutar!
Låt oss säga kronor —»
Mary krängde för att komma loss, men det gick inte:
»Nej, pass mante, loss kommer ni inte! Låt gå för
hundratusen kronor. Och som påbröd ska pajasen spela förälskad
för hela slanten! Varför skulle han för resten inte vara
förälskad? Han är ju ingen grobian! Inte ens en amerikan!»
Hans röst var mjuk och skälvande. Han drog henne tätt
intill sig och han viskade i hennes öra:
»Förstår du inte hur du berusar mig — Mary — Mary
— älskade —»
Mary hade kämpat tappert för att inte röja sina egna
känslor inför doktorn. Hon ville avgå med seger, men
genom överlägsen självsäkerhet och kall beräkning. Nu gick
hela hennes taktik till spillo, det hårda pansar som hon
oftast vände utåt smalt som snö i sol inför doktorns
brinnande, förälskade ögon och heta andedräkt. Hon darrade
av lycka och jublade mot honom:
»Älskade — älskade — är det sant?»
Doktorn la sin kind mot hennes: »Mary •— är du lycklig ?»
»Ja, ja, jag är lycklig!»
»Då får vi kanske säga hundratusen per år, från
bröllopsnatten räknat!»
Han släppte henne tvärt och lämnade henne. Hon stod kvar
som fallen från skyarna. Det ryckte i hennes mungipor,
läpparna darrade, blodet kom och gick under pudret. Han tog
sin päls som han kastat av sig vid dörren, vände och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
