Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
»Så hör då», sa Katja. »Blir det en pojke så ska han heta
Louis den andre och blir det en flicka ska hon heta . ..»
Julia sprang opp från sin stol och tog Sussi i famn:
»Då ska hon heta Julia, det håller jag styvt på!» sa hon
och kysste Sussi rart och innerligt. »Du lilla höna, det
förklarar ju åtskilligt! Jag lovar i hela släktens namn att vi
med glädje ska ta emot din lilla kyckling.»
I detsamma knackade det på dörren och Kurt steg in.
Sussi och Katja gjorde tystande gester åt Julia.
»Stör jag», frågade Kurt.
»Visst inte. Flickorna skulle just nu gå», ljög Julia
frejdigt.
Flickorna begrepo och gingo. Och man och hustru voro
allena. Julia var ovanligt stilla och tyst. Hon väntade
tydligen på att Kurt skulle säga något. Hon förde sakta
kammen genom håret och teg. Kurt gick nervöst fram och
tillbaka mellan spegeln och dörren. Äntligen började han:
»Du, efter vad som passerat i kväll har jag tappat lusten
att intressera Mary för Sveaverken. Ja — det var ju hon
som fick Sussi på benen och det skall hon ha evigt tack
för, men sättet -—■ det var för otrevligt.»
Han väntade tydligen på att Julia skulle säga något, men
Julia teg. Då fortsatte han:
»Nej, det får vara med moderniseringen så länge — för
resten, det är ju bra som det är. Och man kan aldrig
veta hur länge man har intresse att hålla på ■—»
Julia, som kände sin makes oerhörda intresse för sitt
arbete hade svårt att inte le. Hon förstod så väl att Kurt
hade något på hjärtat som han hade svårt att rycka fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
