Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge såg ut öfver staden.
Högt öfver stallets röda tak reste sig till
höger slottsfasaden med alla fönster brinnande
i solnedgången. Ännu var flaggan uppe, men
söderhimlen var af en så ovanligt opalljus färg
att duken fläktades in i den, och endast
unions-märket — som morfadern benämde »sillsalaten»
— ibland lyste till. Balustradkrönet var så
nära från denna utsiktspunkt, att järntaggar
och galler samt öfverhufvade skorstenspipor
urskildes. Tunga draperier syntes vid en
skuggning i luften bakom de trettitvådelade
rutorna, och äfven en marmorbysts krökta arm,
en bronskandelaber, en kolossalvas eller ett
stuckarbete. — Det är Hvita hafvet, sade
gubben.
Men så flammade de plötsligt upp igen,
tändes som af inre eld, brunno i kopparglans
och man kunde vänta se lågor bryta ut. —
Så såg det ut när tyska kyrkan brann, mumlade
morfar och Helge mindes den hemska
natt-klämtningen.
— Inga fönster i staden brinna som
slottets, då solen går ned, tilläde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
