Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ynglingen tänkte:
— Det har Goethe skrifvit. Det vet säkert
icke morfar, men orden förstår han. — Dem
har lifvet lärt honom — icke skolan.
Så blef det tyst. Och på en gång blef
morfadern med tystnaden, skymningen och
allvaret gammal. Han reste sig som för att
iakttaga ålderns värdighet, strök upp
pann-lockarna och sade i förändrad ton, nästan
bryskt:
— Så, pojke! Hvad ville de nu veta där
hemma? Var det något särskildt?
Helge vaknade. Han blef också
förändrad, anlade mask, fick förställning öfver sig.
Och stämman sjönk från frimodighet till den
oktav som spänner öfver inställsamma, låga
toner.
— Nej, kära morfar — det var bara för
att höra hur det var med mormor...
— Hm — ja, ja naturligtvis... Vi ä’
gamla, vi. Snart får ni köra i väg oss — hm,
hm, ja, ja.
— Men —
— Ja, ja — gumman mår bra. Om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
