Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men de två vaktmästarna hade återgått
till döden. Nu var det släkten som begrafdes.
— Och gubben Dreschel se’n, sade
Svensson, han lämnar minsann multum efter sig!
Je mej si — hur gammal ä’ han nu?
— Han blir sjuttiosju, sade Bendel.
Gumman är åttiotvå.
Det var morföräldrarna. Vid tanken på
deras död kände Helge saknad. Han tyckte
egentligen att de voro honom närmast. Modern
hade han aldrig sett — hon dog då han var
tre dagar gammal. Fadern var honom i allt
främmande. Och styfmodern och halfsystern
föreföllo honom som af annan ras.
— Du kan tro, vidblef Svensson, den
gubben har multum...
Men Bendel, som ogärna kom in på
dessa spörsmål, svarade undvikande:
— Möbler, bara möbler. Han har endast
sin lilla pension från änkedrottningen.
— Nå Larsson då? Det var det jag ville
berätta dig.
I detsamma kom fru Bendel ut ur
sängkammaren. Vid namnet Larsson blefvo alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
