Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen aldrig brytt sig om att skyla. Lovisa
hade han ju aldrig nämnt — ja, efter hennes
egen utsago hade modern strängt förbjudits
både besök och påminnelser. Och om det
så också kom till det värsta: det vill säga att
han — Larsson — betraktat båda som
likställda, iså var det ju ändå en summa som
räckte till två! Men öfverväldigande var det
ju, det kunde ej förnekas och de tyckte alla
att de små rummen blefvo för kvafva. Kvällen
var ljum och ljus och de gingo ned i torget
för att andas ut efter spänningen.
I första korsrundeln satte sig föräldrarna
på den gröna soffan vid björnbärshäcken. Snart
kom en gammal lång och knotig herre i hög,
grå felbhatt och lång lifrock. Ansiktet var
knotigt, som gestalten, hade mulattläppar och
grå polisongtussar, men vänliga blå ögon.
Han minde om porträttet af H. C. Andersen i
den nya häftesupplagan af sagorna som Helge
köpte. — Det var Seydl, den lilla spanske
ministerns kammartjänare, som också var
lik-tornsoperatör. Han slog sig ned och de satt
där och samtalade under det fadern rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
