Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, det gick icke’ an’. Alla kamraterna
kände Larsson som envis fritänkare, dét skulle
väcka löje. — Och Bendel blef genast
förskräckt och instämde. — Icke heller fick man
sätta djupt sörjd och saknad af döttrar, utan
möjligen »anförvanter».
— Samt, dikterade Svensson, gamla
kamrater och talrika vänner.
— Är det, slutade Bendel, härmed vår
sorgliga plikt att tillkännagifva.
— Hvad skall då stå under? frågade
Helge.
Det blef en paus. — Behöfdes en
underskrift?
— Jo, om formuleringen skulle vara
sådan: härmed vår sorgliga — och så vidare.
Man enades om att sätta ordet »släkten».
Fru Bendel sade:
— Nog borde det i alla fall stå en
hänvisning till svenska psalmboken sist? Jag
tycker nu, att när Larsson är död, så kunde
man gärna glömma —
Hon började snyfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
