Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon hviskade i hans öra:
— Tala inte om Larsson — morfar bråkar
bara så, och det tål jag inte mer...
Helge blef förskräckt öfver att se hur
svag hon var. Hon bokstafligt försvann bort
mellan hans händer i en svimning, det hördes
hvarken andedräkt eller puls, utmattningen
efter den lilla hviskade frasen hade framkallat
stora svettdroppar på den gulnade pannan och
ögonlocken hade slutits som hvita blomkalkar
när natten kommer. Kanarjefågeln skrek och
klockan tickade och från köket hördes det
svaga prasslet af sockersållet, men Helge
trodde han stod midt i dödens tystnad och
det slog honom som något öfvernaturligt att
kanske den lilla gumman gått bort omedelbart
efter den andre — han, som hon dock en
gång älskat. — Den stora sängen började
snurrra för hans ögon som sållet, och han
ryckte upp sig och sprang ut i köket och
skrek:
— Morfar! Jag tror mormor dör!
Den gamles underkäk darrade så det
hvita skägget vippade upp och ned öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
