Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i elände, sägs det. Och så — gud vet hvad
han menade! — gifte han sig med den gamla,
som för en massa herrans år sen varit hans
— hans — ja, jag vill inte säga ordet. Det
skulle kanske föreställa en godtgörelse. Men
de andra tänkte han inte på! Allt — allt, hvart
enda öre, rubb och stubb går till henne och
dotter-dottern — den där Tilda (Karlsson heter
hon för resten) — de bo i Sala —
Nu bröt det löst.
Fröken Lindblom skrek:
— Ja’ sa’ ju det! Det fanns något mystiskt
— en till — nej två... Gud i himlen en så’n
skurk — ett sådant lif, han lefvat...
Fru Bendel snyftade:
— Att icke ge något till oss — att icke —
Hon kunde ej fortsätta, gråten hotade med
kväfning.
Och fru Eriksson utbrast med lysande
ögon:
— Jag satt där dag och natt — dag och
natt. Men det finns ju den trösten att vi veta
hvar han är nu! Den eld sojm icke slocknar
och den mask som icke dör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
