Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vind. Han visste ingenting annat än att han
var ensam som ett litet barn på en hed en
mörk höstnatt, och att han icke kunde förebrå
någon något, endast gråta öfver sin egen
ensamma hjälplöshet. Han omfamnade fadern
och han tystade honom, då han ville fortsätta
med ord om modern och misstankar och prat;
om fattigdom och framtid. Och samtidigt
kände han hur en ny oro steg som små lågor
i bröstet — allt det nya som skulle komma
med resan till den nya världen, där de som
vägdes icke dugde om de befunnos för lätta.
Men det var i alla fall kastad tärning och nu
först, för första gången, som han redan sagt
sig, skulle han själf börja vandringen mot
drömda vidder.
Så lade sig upphetsningen. Några
minuter senare stod Bendel och tvättade sig inne
i sofrummet och Helge bläddrade i en bok.
Han bad att få sitta kvar härinne, han ville
icke ha kaffe. Han kunde själf breda sig
några smörgåsar i skafferiskåpet, ty han hade
ju icke ätit middag. Och fadern var nöjd,
i morgon skulle de tala vidare om alla planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
