Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta sade fru Bendel om och om
igen och hon satt ofta ensam i en vrå och grät
sakta. Äfven Bendel hade blifvit underligt tyst,
stillsam och försynt. Det var som hade de
glömt Larsson och allt som varit förbundet med
hans namn. Nu, när både gamla och unga
föllo från, kände de måhända sin egen
ensamhet — som är den samma hos enhvar
individ — och de liksom makade sig samman
i vänligare värme, som hästarna, som fåren,
när natt faller öfver naturen. Då Helges resa
var afgjord och dagen utsatt, den lilla
penningtransaktionen utredd och biljett, linje och
ressällskap fastslaget, började de alla tänka på
honom som en ny lem de skulle mista. Bendel
kunde plocka fram ur chiffonjélådorna någon
gömd småsak från yngre dar, några herrnipper,
en pipa, ett fodral och gifva Helge.
Styf-modern packade kofferten och tog alltsammans
åter upp för att stoppa ned en hemgjord
mag-gördel, ännu ett par nystickade yllestrumpor.
Och Hildas ögon voro röda och då hon strök
förbi halfbrodern i skymningen smög hon sin
hand rundt hans nacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
