Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linningen likt ett fruset flodfall och siktade
socker. Som snökristaller föllo flingorna från
sållets hål på en stor bricka, och de gamla
händerna ristade i ett det runda tråget. Men
det spilldes för mycket och snart upptäckte
Fredrika att icke något socker behöfdes, som
blott mjölade ned täcket. Den gamle skakade
nu med samma förtjusning det tomma sållet,
som då det var fylldt med sötma.
Och där låg han alltså i sitt mastkorgrum
och siktade idel tomhet, iförd den gamla
hyfvelbänkens arbetsdräkt, och under det
kanarjefågeln sjöng och mormor stod lik i
nästa kammare — ett litet vackert, slocknadt
fågellif, så hvitt och skrumpet; med fjädrarna
plockade och svedda, men med den sköra
byggnaden bibehållen — den byggnad som i sin
skröplighet ger tro på flykt öfver okända och
vida vatten.
Så var det också Helge fann dem på
be-grafningsdagen. Det var intet stort sällskap,
som på Larssons dödskalas, hvilket samlades
däruppe. Malmberg hade, som vanligt, ordnat
det hela; han gick brännvinsröd och pustande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
