Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästning med tegeltornet. Där var det, han
trodde sig ha ombildat sitt eget jag, den
förfärliga förmiddagen då de andra sutto och
lyssnade till Larssons testamente.
— Larsson?
En mara var namnet, en sjukdom, en pest.
— Se, där var tunnelgapet, sotigt och svart
med ett järnräck öfver, vid hvilket ett par
gatungar hängde för att spotta ned i
lokomotivpipan. Så var också minnet af ockraren —
ett sotigt gap, giftigt och bespottande, men
föraktadt och glömdt i nästa minut.
Nu slog röken ned. Ekot mullrade som
åska. Där uppe låg Realläroverket, i hvilket
han skulle gått och fått den hvita mössan
om pengarna räckt till.
Men nu for han i stället som emigrant
till den nya världen.
Till drömlandet?
Tunnelmunnen gapade. En liten
vakt-stuga fällde signaler. Marken var kolstybbad
som efter en brand.
Söders hus tornades upp till moln. Hans
stad försvann. Han hörde reskamraten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
