Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DEN SKÖNA IMPERIA GIFT - I. Huruledes madame Imperia själv fastnade i de nät hon brukade lägga ut för sina duvhanar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till Isle-Adam och viskade till honom: Håll
henne nu varm, så undgår hon oss icke. Historien
berättades för påven vid hans lever och han svarade: L
æ-tamini, gentes, quoniam surrexit
Dominus. Ett yttrande som av de gamla kardinalerna
ansågs hädiskt. Då påven hörde detta läxade han upp
dem och sade att om de också voro goda kristna så
voro de dåliga politiker. Han hoppades nämligen att
den sköna Imperia skulle ta bukt på kejsaren, och i
det syftet överhopade han henne med smicker.
Sedan ljusen i palatset slocknat och guldbägarna
lågo på golvet, där gästerna sovo ruset av sig,
trädde Imperia in i sin sängkammare hand i hand med
sin utvalde vän, och det rummet lämnade de sedan
ej på nio dagar, utan intogo till och med alla sina
måltider där. I hela Rom och Italien talades det om
Isle-Adams seger över den stolta Imperia, som
föraktade allt vad män hette, till och med regerande
furstar, lät borggrevar och markgrevar bära upp
sitt släp och sade att om hon ej trampade på dem
skulle de trampa på henne. Hon tillstod för sina
tjänarinnor att hon aldrig älskat någon man så som
denne fågel Fenix, som föddes på nytt varje gång
han förbrunnit till aska; om han velat skulle hon
ha låtit honom suga hennes blod och klippa av
henne håret, varav hon blott skänkt ett enda strå
till kejsaren, som förvarade det som en dyrbar
relik; först nu sedan hon lärt känna denne Villiers de
1’Isle-Adam hade hon verkligen börjat leva.
Då dessa yttranden blevo kända vållade de stor
bedrövelse. Den första gången Imperia visade sig
ute sade hon till de romerska damerna att hon
2 — Balzac, Lustiga historier. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
