Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna inledning är ju en onödig avvikelse
från ämnet och en tråkig kommentarie, varmed
tvivlarna narrat mig att linda in en historia som ett
barn i blöjor, fastän den borde ligga där spritt
naken. Måtte fan ge dem ett lavemang med sin
röda gaffel! Nu skall jag berätta alltsammans utan
omsvep.
Se här vad som hände guldsmeden då han var
fyrtioett år. En söndag promenerade han på den
vänstra Seinestranden och råkade i sina
giftas-tankar komma ända till den äng som sedan kallades
Pré aux Clercs och som låg på S:t Germains ägor.
Där befann sig tourainaren ute på landsbygden och
träffade på en fattig flicka, som hälsade på honom
och sade: Gud vare med er, nådig herre! Hennes
röst var så ljuv och mild att guldsmeden kände sig
helt betagen av dess kvinnliga välljud och
förälskade sig i flickan, i synnerhet som han redan förut
gick i giftastankar. Han hade emellertid redan gått
förbi henne och vågade ej gå tillbaka, ty han var blyg
som en flicka. Men då han kom på ett pilskotts
avstånd gjorde han den reflexionen att en man som
varit sin egen i tio år och var dubbelt så gammal
som en hund kan bli väl kunde se en flicka i
ansiktet, om han hade lust. Han gjorde hastigt helt
om, som om han bytt om mål för sin promenad, och
närmade sig flickan, som lät sin ko beta vid
vägkanten.
— Min lilla flicka, sade han, ni måste väl vara
bra fattig eftersom ni arbetar på söndagen. Är ni
inte rädd för att bli häktad?
— Nådig herre, svarade flickan med nedslagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
