Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, det behöver jag inte vara rädd för, ty jag
tillhör klostret. Priorn har givit mig tillstånd att gå
ut med kon efter vespern.
—■ Jaså, ni är mera rädd om kon än om er själs
frälsning?
— Ja, våra djur äro nästan halva vårt fattiga liv.
—■ Det förvånar mig att se er fattig, trasig och
barfota en söndag, då ni är så rikt utrustad av
naturen. Stadsborna måste väl hålla jakt på er och
tigga er om kärlek.
— Nej, visst inte, nådig herre, jag tillhör klostret,
sade hon och visade guldsmeden ett järnband som
hon bar om den vänstra handleden, ett sådant som
kreaturen ha, fastän utan klocka. Sedan kastade
hon en så sorgsen blick på guldsmeden att han blev
helt bedrövad, ty det är genom ögonen som det ena
hjärtat smittar det andra med sina känslor.
— Vad vill detta säga? utbrast han och vidrörde
järnbandet, där klostrets vapen var mycket tydligt
graverat, fastän han ej låtsade se det.
— Jag är dotter till en t r ä 1, sade hon. Den som
gifte sig med mig skulle också bli träl, om han
också vore parisisk borgare, och skulle komma
under klostret både med sin person och sina
ägodelar. Om han älskade mig utan giftermål, skulle
hans barn bli klostrets egendom. Därför vända alla
mig ryggen, och jag är värnlös och övergiven som
ett bortvillat kreatur. Men i bästa fall skall jag,
om det så behagar priorn, en gång bli hopparad
med en träl. Om jag också vore mindre ful än jag
är skulle till och med den mest förälskade sky mig
som pesten för mitt armbands skull.
4 — Balzac, Lustiga historier. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
