Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon drog åt sig repet för att tvinga kon att följa
med.
— Hur gammal är ni? frågade guldsmeden.
— Det vet jag inte, nådig herre, men det har
priorn antecknat.
Detta stora elände rörde den gode mannen, som
själv länge vetat vad armod vill säga. Han höll
jämna steg med flickan, och så styrde de kurs mot
stranden under tankfull tystnad. Han betraktade
hennes vackra panna och kraftiga röda armar,
hennes drottninglika växt, hennes fötter som
visserligen voro dammiga men välformade som jungfru
Marias; hennes milda ansikte liknade alldeles den
heliga Geneviéves, skyddshelgonet för Paris’ och
landsbygdens flickor. Hennes simpla dräkt kunde
icke dölja att hennes former voro lika fulländat
sköna som allt vad munkarna rå om. Och ju mera
förbjudet det var för guldsmeden att räcka ut
handen efter denna läckra kärleksfrukt, desto mera
vattnades det honom i munnen och han kände
hjärtat ända uppe i halsgropen.
— Ni har en vacker ko, sade han.
— Vill ni ha litet mjölk? svarade hon. Det är så
varmt de här första majdagarna. Ni har långt till
staden.
Himlen var klar, utan en sky, och glödde som en
ugn, allt sjöd av ungdom, löven, luften, flickorna,
de unga männen, allt brann, allt var grönt och
doftade som balsam. Hennes okonstlade erbjudande,
vars intagande älsklighet ej skulle ha kunnat
betalas med pengar, gick guldsmeden till hjärtat, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
