Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall få; skaparen av gudomliga konstverk
förvandlar ni till en dragoxe.
—■ Min son, svarade priorn, ni har gjort orätt i
att slå sönder min bönpall och lättvindigt bedöma
min karaktär. Den där flickan tillhör klostret och
icke mig. Jag vaktar troget detta berömda klosters
lagar och traditioner. Om jag skulle ge denna
flicka tillåtelse att föda fria barn, finge jag ansvara
därför inför Gud och klostret. Så länge här funnits
ett altare, trälar och munkar, d. v. s. sedan
uråldriga tider, har det aldrig hänt att en borgare blivit
klostrets egendom genom giftermål med en
trälin-na. Därför måste vi begagna oss av denna rättighet
för att den inte skall falla i glömska, vilket skulle
vålla oss tusen svårigheter. Detta är mycket
viktigare för staten och klostret än edra monstranser,
om de än äro aldrig så vackra, ty vi ha en kassa
som tillåter oss att köpa vackra saker, men lagar
och traditioner får man icke för pengar. Jag vädjar
till hans nåd kammarherren, som är vittne till den
oändliga möda hans majestät dagligen gör sig för
att upprätthålla lagarna.
— Det där täpper till munnen på mig, sade
kammarherren.
Guldsmeden, som ej var någon lärd man, stod där
tankfull. Nu kom Tiennette, prydligare än ett
tennfat som husfrun nyss polerat, med uppsatt hår,
klädd i en vit ylleklänning med blått skärp, små
skor och vita strumpor, och hon var så kungligt
vacker och hade en sådan ädel hållning att
guldsmeden blev alldeles stel av beundran och
kammarherren erkände att han aldrig sett en så fullkomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
