Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller senare skulle klostret besegra slottet; nog av,
hon kom med tusen visa resonemang som damer ha
för sed under livets svåra stormar, då de själva ha
för mycket obehag därav. Amador såg så ynklig ut
och så lämplig till driftkucku att nådig herrn, som
var vid dåligt lynne på grund av regnet, kom på
den idén att skämta med honom, plåga honom,
blanda ättika i hans vinglas och laga så att han
länge mindes mottagandet på slottet.
Herr de Candé hade ett förhållande med sin
hustrus kammarjungfru Perrotte och sade till
henne att övervinna sin motvilja mot den stackars
Amador. Hon hatade nämligen munkar för att vara
sin husbonde till behag. Nu gick hon ut till
munken, som stod under svinhustaket, och antog en
välvillig min för att lura honom.
—• Min fader, sade hon, nådig herrn blygs över
att låta en Herrans tjänare stå ute i regnet, då det
finns plats i salen, eld i spiseln och bordet är dukat.
I hans och nådig fruns namn ber jag er stiga in.
— Jag tackar nådig herrn och nådig frun, inte
för deras gästvänlighet, ty det är en kristlig plikt,
utan för att de skickat ut till mig, fattige syndare,
en ängel så skön att jag tycker mig se madonnan på
vårt högaltare.
Amador såg upp och avfyrade två eldiga blickar
på den vackra kammarjungfrun, som nu varken
tyckte att han var ful eller smutsig. Medan han
gick uppför trappan tillsammans med Perrotte fick
han på näsan och kinderna ett piskrapp så att han
såg femton solar, så väl måttade herr de Candé, som
höll på att prygla sina hundar och låtsade sig ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
