Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märka munken. Han bad Amador om ursäkt och
rusade efter hundarna, som hade sprungit omkull
hans gäst. Kammarjungfrun, som vetat av detta
puts på förhand, drog sig skrattande åt sidan.
Amador misstänkte genast att det var något fuffens
mellan nådig herrn och Perrotte, och kanske hade
också flickorna i dalen tasslat något därom till
honom. De som voro inne i salen gjorde ej plats för
gudsmannen, utan denne stod i korsdraget mellan
dörren och fönstret och frös, ända tills herr de
Candé, hans hustru och hans gamla syster
made-moiselle de Candé, som var guvernant för hans
sex-tonåriga dotter, kommo och slogo sig ned på sina
stolar vid bordets övre ända, långt ifrån tjänarna
på det gammaldags sättet, som herrskapen nu
tyvärr börja lägga bort. Herr de Candé frågade ej
efter munken, utan lät honom slå sig ner i en vrå,
där två elaka pojkar hade i uppdrag att låta
honom sitta förfärligt trångt. De trampade honom på
fotterna, klämde honom som bödlar, hällde vitt vin
i hans bägare i stället för vatten för att göra honom
yr i huvudet och kunna gyckla med honom, men
han tömde sju bägare utan att varken rapa eller
hicka eller p-a på sig, och de blevo helt förskräckta,
ty hans ögon voro klara som speglar. På en vink
av nådig herrn fortsatte de med sitt gyckel,
spillde sås i hans skägg, då de serverade honom, och
torkade av det för att lugga honom. En kökspojke
som serverade soppa hällde den över hans huvud
så att den rann brännhet nedåt ryggen på den
stackars Amador, som dock uthärdade denna pina
saktmodigt emedan Guds ande var i honom, men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
