Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben trodde sig ha tagit fel och förbannade
kammarjungfrun, som blev så mycket ivrigare att
reda ut saken. Som dagen för dom Jeans besök
nalkades, skrev Berthe till honom att han ej fick
komma det året, hon skulle sedan säga honom
skälet; sedan bad hon la Fallotte lämna brevet till dom
Jean och trodde att hon kunde vara trygg tills
vidare. Hon var så mycket mera glad åt att hon
skrivit till sin vän priorn som messer Imbert, vilken
vid tiden för den stackars munkens årliga festdag
brukade fara till Maine, där han hade stora gods,
uraktlät detta i år under förevändning att rusta sig
till prins Ludvigs uppror mot sin far, vilken blev så
upprörd över detta tilltag att det, som bekant,
kostade honom livet. Detta skäl var så gott att den
stackars Berthe måste tiga och hålla sig lugn. På
utsatt dag kom priorn. Då Berthe fick se honom
bleknade hon och frågade om han ej hade fått
hennes bud.
— Vilket bud? sade Jean.
— Då äro vi förlorade, barnet, du och jag,
svarade Berthe.
— Varför det? frågade priorn.
— Jag vet inte, sade hon, men nu är vår sista dag
kommen.
Hon frågade sin älskade son var Bastarnay var.
Ynglingen svarade att hans far genom ilbud kallats
till Loche och ej skulle komma hem förr än till
kvällen. Jean ville, mot sin väninnas vilja, stanna
kvar hos henne och det kära barnet och försäkrade
att ingen olycka kunde inträffa eftersom tolv år
förflutit sedan deras sons födelse. Berthe stannade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
