Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en fart som ett stjärnskott och kom till Loche
och la Fallotte fortare än den onde själv skulle ha
kunnat tillryggalägga den vägen. Munken
meddelade la Fallotte händelsen med ett par ord, ty
giftet rasade redan i hans inälvor, och bad henne ge
honom ett motgift.
— Ack, sade trollpackan, om jag hade vetat att
det var åt er som jag lämnade ut mitt gift, skulle
jag ha låtit min strupe genomborras av dolken som
han hotade mig med och så offrat mitt fattiga liv
för att rädda livet på en Herrans tjänare och på den
ädlaste kvinna som någonsin har blommat här på
jorden. Men min käre vän, jag har endast några
droppar motgift i denna flaska.
— Räcker det åt henne?
— Ja, men skynda er.
Munken kom tillbaka ännu fortare än han hade
ridit bort, så att hästen störtade under honom på
gården. Han kom upp i Berthes rum, där hon,
troende sin sista stund kommen, kysste sitt barn och
vred sig som en mask men ej uppgav ett enda skrik,
ty hon glömde sina egna plågor vid tanken på den
grymma framtid som väntade denne gosse, föremålet
för Bastarnays vrede.
— Tag detta, sade munken, jag är räddad.
Dom Jean hade det stolta modet att uttala dessa
ord med lugnt ansikte, fastän han kände dödens
klor om sitt hjärta. Så snart Berthe hade druckit
föll priorn ned död efter att först ha kysst sin son
och betraktat sin älskade med ögon som ej ens
förändrade sig efter hans sista suck. Denna syn
förstenade henne och hon låg orörlig på knä för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
