Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betala henne tusen guldécus, emedan hon blivit
tvingad mot sin vilja.
— Å, sade domaren, ni är värd mycket mera.
— För tusen écus låter jag honom slippa undan,
ty då kan jag försörja mig utan att tvätta.
— Är er förförare rik? frågade domaren.
— Ja då.
— Då skall han betala dyrt. Vem är han?
— Herr du Fou.
— Det förändrar saken.
— Men inte rättvisan? sade hon.
— Jag sade saken, inte rättvisan, svarade
domaren. Huvudsaken är att få veta hur det gick till.
Den vackra flickan berättade helt naivt att hon
höll på att lägga ner nådig herrns stärksaker i en
låda, då han började bråka med henne och hon
vände sig om och sade:
— Sluta med det där!
— Saken är klar, sade domaren. Han trodde att
ni gav honom lov att göra ett behagligt slut på sitt
tilltag.
Flickan sade att hon hade gråtit och försvarat sig
och att det alltså var våldtäkt.
— Flickkonster för att egga! sade domaren.
Hon bedyrade att hon hade spjärnat emot av alla
krafter, ropat och skrikit, men då ingen hjälp kom,
hade hon måst ge sig.
— Nå, det blev väl en glad stund för er?
— Visst inte. Mina lidanden kunna knappt
betalas med tusen guldécus.
— Min vän, sade domaren, jag fäster mig inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
