Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade vridit om för att få den rak, knyckte han till
litet så att hon misslyckades. Hon genomskådade
domarens list, vätte på tråden och gjorde ett nytt
försök. Domaren till att knycka och rycka och
anfäkta sig som en blyg flicka. Den fördömda tråden
ville inte in i ögat. Flickan gjorde sitt bästa och
domaren konstrade. Pigan skrattade och sade till
la Portillonne att hon förstod sig mindre på att
våldföra än att bli våldförd. Domaren instämde i
skrattet, och den vackra flickan från Portillon gav
sina guldécus förlorade.
— Om ni inte står stilla, sade hon förargad, utan
alltjämt rör er, kan jag inte träda på nålen.
Flickan, som påstod att hon blivit våldtagen, blev
tankfull och föresatte sig att vinna vadet; det gällde
ju alla stackars försvarslösa flickors heder.
Hon tog alltså och doppade tråden i det brinnande
ljusets vax för att få den styv och rak. Sedan
mättade hon med den mot stoppnålen som domaren
alltjämt räckte henne, i det han knyckte till med
handen, än åt höger och än åt vänster. Men hon gav
sig icke, utan fortsatte fäktningen så länge att
domaren slutligen blev trött i armen, och dessutom
hörde han att hans stek höll på att brännas vid. Han
blev tvungen att ett ögonblick stöda handen mot
bordskanten, och då passade flickan på och trädde
på nålen.
— Ser ni nu! sade hon.
— Min stek blir vidbränd, jämrade han.
— Men inte min process! förklarade hon.
Domaren stod där handfallen och sade att han
åtog sig hennes sak och skulle tala med herr du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
