Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försök och på grund af dessa försök förklarade tuberkulosen
för en specifik från människa på djur och från djur till
djur öfverförbar infektionssjukdom.
Don första af ViUemirCs afhandlingar öfver tuberkulosens
orsaker och natur förelästes den 5 December 1865 vid ett
sammanträde af Académie de médecine i Paris. I denna afhandling
uppstälde Villemin på grund af ett antal af honom företagna
försök följande satser: 1) Tuberkulosen är en specifik affektion;
2) den har sin orsak i ett inympbart Magensu; B)
inympningen från människa på kanin lyckas bra; 4) alltså hör
tuberkulosen till de virulenta sjukdomarne och inrangerar sig i det
nosologiska systemet tillsammans med koppor, skarl ak ansfeber och
syfilis men ännu bättre med rots. — I en andra afhandling, som
förelästes vid sammanträdet af Académie de médecine i Paris
den 9 Oktober 1866y bekräftade Villemin på grund af nya försök
de förut vunna resultaten och utvidgande desamma så tillvida,
att han nu äfven framstälde identiteten mellan den mänskliga
och djuriska tuberkulosen såsom bevisad. Vintern 1867—1868
utgafs ännu ett större verk af Villemin, uti hvilket de i den
sista afhandlingen nämnda experimenterna utförligare beskrifvits
och genom nya iakttagelser kompletterats. På grund af dessa
senare utvidgade Villemin sin teori vidare dithän, att han nu
äfven hänförde en del af det, som man vanligen betecknar med
skrofulos på tuberkulosens område. Det enda säkra kriteriet för
tuberkelns natur var det i densamma innehållna, genom
ymp-barheten sig dokumenterande giftet, och sålunda var äfven det
enda kännetecknet till frågans afgörande, om en tuberkulos
process förelåg eller icke, sjukdomsproduktens ympbarhel. De
första försöken, som anstäldes af Villemin till bekräftandet af
hans lära, voro hufvudsakligen subkutana ympningar. På det
inympade stället utvecklade sig i regeln en ostig härd, hvartill
äfven efter en viss tid en sjukdom af försöksdjuret med spridd
miliartuberkulos tillstötte. Vid do senare försöken sprutade
Villemin det inficierande ämnet in i trachea och blodbanorna på
djuret. Som ympmaterial använde Villemin tuberkulösa
substanser af ftisiska menniskor, af lungsiktiga kor och af kaniner
som på artificiell väg gjorts tuberkulösa. Som försöksdjur
betjänade han sig mest af kaninen\ — För och emot Villemins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
