Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuberkelbacillen är en äkta parasit, som för sin
naturliga utveckling är absolut hänvisad till människo- och
djurkroppen.
Han kan lefva i blodet och förekommer också, ehuru
vanligen sparsamt, i blodet hos vissa tuberkulösa. . I
lymf-strömmen och i kroppens väfnader trifs han förträffligt.
Ympnings-, utfodrings- och inandningsförsök med
tuberkelbacillen på djur.
För ett stort antal försöksdjur äro tuberkelbacillerna
sjukdomsalstrande (patogena). Mest mottagliga äro
marsvin. Dessa dö efter inympning af de minsta kvantiteter
lefvande tuberkelbaciller, vare sig i renkultur eller i annat
material (upphostning, väfnader m. m.), i allmän
tuberkulos. Snabbast sker bacillernas utveckling vid
inympning i bukhålan.
Kaniner äro visserligen mottagliga för tuberkulos,
men afgjordt mindre än marsvin. Mottagliga äro vidare
fältråttan, katten m. fl. Hos kalfvar kan man med
tuberkulöst material från människor framkalla pärlsot.
Endast med svårighet låta sig smittas: råttan, hunden,
kanariefogeln. Sparfvar och kallblodiga djur äro immuna.
Höns och dufvor äro enligt några författares åsikt immuna.
Papegojan är mycket mottaglig för infektion.
Tuberkulos uppstår hos därför mottagliga djur äfven
genom utfodring. Enligt experimenter kan man antaga
att under vissa omständigheter en tuberkulos infektion
uppstår från magen-tarmkanalen utan att behöfva vara
lokaliserad.
Tuberkelbacillen antages ej alls föröka sig i tarmen.
Genom inandning af bacillerna kan tuberkulos
alstras, såsom Koch har bevisat för kaniner, råttor och
Ont lungsot. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
