- Project Runeberg -  Om lungsot, dess orsaker, kännetecken, förebyggande och botande /
171

(1897) [MARC] Author: Henrik Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter henne tultade en fyraårig flicka, med de ljusaste
lockar jag någonsin sett ringla sig kring en bamanacke och
med ett ansikte, som i finhet och färg endast kunde liknas vid
den lilla kvist vildapelsblommor, som hon bar i sin bruna hand.
Innan gumman ens hälsade, befriade hon flickan från hennes
små träskor samt eldröda ullstrumpor och lät henne därpå, bäst
hon ville, tumla sig i det korta, mjuka gräset på en solbelyst
backsluttning ofvanför vårt improviserade bord.

“Där uppe finnas inga stenflisor, och glaskärfvorna efter
stenhuggarnes sönderslagna flaskor har jag plockat bort,u sade
hon mera till sig själf än till svärdottern. Så kom hon fram
och hälsade.

“Nej se om det inte är hon där, som tog upp ungarna på
vägen! Ja, det har gått som jag då spådde; de två af mina
sonbarn, som då pulsade dag ut och dag in i slask och snö på
väg till skolan, ligga på kyrkogården, två af dem äro på väg
dit nu, men henne där är jag nu kommen hit för att hämta
hem till mig. Jag kan själf lära henne läsa. skrifva efter
förskrift och räkna både efter bok och i hufvudet, och mer
än så behålla icke många barn i minnet, sedan de gått i skolan
sex eller sju år, om de eljes lefva gtort längre efter den persen. —
Ja, titta hon gärna stort på mig! Har hon glömt den dagen i
november, då hon plockade upp ungarne på vägen — två
härifrån och två från Kannetorpet — och skjutsade dem fram till
skolan? Jag hade varit dem i hack och häl för att, mot min
sons vilja, få de små stackarna att vända om, för se jag kände
väglaget genom skogen, men jag nådde dem ej, utan måste mer
än en gång krypa på fyra i de hala backarne genom issörjan.
Vi träffades, sedan alla i skolsalen. — Minnes hon läraren, hur
han hostade på det där sättet, som vi kalla “hyfla på likkistan“?
Och så den där stugluften, tjock af ånga från barnens våta
smutsiga kläder och skodon! Vår Jon hade hela hösten suttit
bredvid skollärarens Nils, som då hade fått samma sjukdom
som fadern och jämt tiggde sig till att låna Jons näsduk att
hålla för munnen; nu hade också Jon börjat få runda röda
fläckar på kindbenen, och jag lofvade den dagen, att han aldrig
mera skulle sätta sin fot i denna dödens plantskola. Men hvad
hjälpte det, att jag höll ord? Här vi nu sitta under Guds klara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:02:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhlungsot/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free