Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exempel på s. k. profylax.
Familjen Petterkvists resa till Skåne,
sommaren 1897*).
Vid afresan från Jockmock bekläddes järnvägskupén
invändigt med kuddar och dynor. Sjalar hängdes för
fönstren, allt för att utestänga den farliga luften, som
kunde åstadkomma drag, enligt hvad Fru Lovisa
Petter-kvist upplyste Ruffen. — När järnvägsresan var slut —
och den var lång — skedde färden 4 mil efter hästar.
På vagnens golf sattes det 1-åriga barnet, ombonades
där så väl som möjligt — “det är ett sjangtilt
arrang-sjemang, Ruffen", sade fru Petterkvist — hvarefter en
sjal utbreddes öfver barnet. Den lilla plantan Petterkvist
skrek oafbrutet en timmes tid på vagnsgolfvet, badande i
svett, tills hon somnade. — Den äldsta, treåriga flickan
Petterkvist hade ätit så mycket bakelser, att hon
oupphörligt kräktes både på sig sjelf och sin mamma. —
Emedan Ruffen och Lovisa förut mistat 3 små barn,
ansågo de det för sin oeftergifliga plikt att vara så
mycket mera försiktiga med de barn, de ännu hade kvar.
Detta var nerresan.
På hemresan förplägades barnen med vin, för att
de skulle sofva godt på vägen. Ruffen hade tagit ett
högtidligt löfte af Lovisa, att inga böner eller tårar skulle
förmå henne låta barnen under^resan sitta vid kupé-
*) Fru Lovisa Petterkvist var korrespondent från Utställningen
till Idun. Men det var en kusin till henne, som reste till Skåne.
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
