Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt ansträngning af lungorna. Patienten bör gå
långsamt äfven vid spatserturens början, och bör hålla igen
munnen samt likmässigt och lugnt andas in och långsamt
andas ut.
Under inga villkor bör patienten andas så djupt, att
han därigenom utför ett slags lunggymnastik. Lungan
är det sjuka organet, som man ej får afsiktligt anstränga,
åtminstone ej mer än som för det fysiologiska behofvet
är nödvändigt.
En verklig bergbestigning på de vanliga byvägarna
får aldrig företagas utan läkarens bifall.
Ett lungsotssanatoriums anordningar måste vara
sådana, att patienten verkligen kan hvila ut, när hälst
han vill; ja han måste på visst sätt kunna välja bland
bänkarna för den händelse en af dem redan skulle vara
upptagen med en för den sjuke osympatisk patient.
Ingen spatsertur får föra “berg utför" från anstalten.
Människan och särskildt den lungsiktige är benägen att
öfverskatta sin förmåga. Har den lungsjuke möjlighet
att begagna sig af spatservägar, som föra utför berget,
så är alltid fara för handen, att han går för långt nedåt,
på återvägen anstränger sig för mycket, blir trött, genom
ansträngd andning “tänjer“ på lungan och så — ruinerar
sig. Alla spatservägar utom de horizontella måste från
anstalten föra måttligt uppför berget. — Man måste
be-röfva de lungsjuka möjligheten att begå dårskaper.
Därför måste bekväma bänkar finnas "i massor “ vid
spatservägarna, på det att de sjuka åter och åter må lik
som erinras om ordinationen: “var god sitt ned“.
Det ligger mycket allvar i följande uttalande af D;r
Brehmer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
