Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hela hemligheten af en framgångsrik behandling
af lungsiktiga består däri, att läkaren, utan att lofva
tillfrisknande, hos sig själf och sina sjuka underhåller
hoppet därotn ända till sista andedraget; att han ej
försummar något hälsosamt, som den sjuke för sina
tillgångar kan skaffa sig, men ej begär någon uppoffring
som öfverskrider den sjukes och hans familjs tillgångar;
att han mindre behandlar tuberkulosen, mot hvilken han
ej kan göra något direkt, än den sjuka kroppen, den
’ lokala och allmänna aftäringen med hänsyn till alla dess
rötter och orsaker, och att han af en förnuftigt
understödd naturs läkekrafter väntar fulländningen. Sålunda
skall han ej blott bota åtskilliga procent sjuka, utan efter
mänsklig förmåga hjälpa alla och lemna ingen otröstad.u
(G. Sticker.)
Vid ingen sjukdom spelar den sjukes uppfostran
genom läkaren en så stor roll som vid lungsoten. Om
det för hvarje sjuk är en stor fördel att ega en god
läkare, på hvilken han obetingadt litar och hvars
före-.skrifter han lydigt följer, så gäller detta i ännu högre
grad för hvarje lungsiktig.
Läkarens uppgift måste gå ut på att
lugna de oroliga;
uppmuntra de förtviflade;
framför allt skrämma de lättsinniga.
Dettweiler yttrade vid den medicinska kongressen i
Wiesbaden 1887: “man måste genom fullständigt, om
än skonsamt framställande af sanningen, genom ständig
undervisning göra den sjuke själf delaktig i ansvaret,
väcka hans förstånd och intresse, lära honom inse
skälen, hvarför det ena gagnar, det andra skadar, och
således inöfva honom till en nyttig medarbetare. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
