Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han nickade sorgset, som ville han säga:
— ja, vi äro bundna och skilda för evigt.
De sågo med trista ögon på hvarandra
och smålogo svagt. Så började de sakta och
behärskadt samtala.
Men det var icke längre intressant. Det
lilla kammarspelet var slut. Jag skulle ej mer
iakttaga ett par lifsödens nyanser,
sammanställda en sekund i den främmande natten.
Som för att motsäga mina tysta tankar
säg jag kvinnan rycka till och se mot dörren.
Det kom ångest och smärta i de bådas drag.
De reste sig, och deras händer sökte än
en gång hvarandra. I detsamma rycktes
perrongdörren upp.
Det var samma man, som hängt upp
lyktan. Med skallande röst skrek han:
— Tåget till Södern...
Han hade knappast hunnit ila ut, då
korridoren, där jag stod, blef ljus, och en
tjänsteman skyndade in förbi mig och öppnade
en tapetdörr till väntsalen. Jag hörde honom
ropa:
— Nordexpressen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
