Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bitar, som en gång mot höga pris hängdes
i gallerier och hos enskilda. Nu kände jag
igen det hela: utanför, i trädgården, hade han
suttit och genom den öppna paviljongdörren
i det fylliga och dock dämpade glasljuset fått
samma, i det oändliga varierande motiv. »Det
gamla klaveret», »Länstolen», »Porträttet», »En
stilla vrå», »Mormors hörn», »Den tomma
stolen», »Min paviljong», och så vidare, hvad
allt han behagat kalla sin älskade specialitet.
En fin och from konstnär hade han varit och
stort erkännande hade han också fått. Men
nu var alltsammans borta — och i denna
bortglömda skogsvrå stod, sedan villan raserats,
genom någon underlig nyck blott kvar hans
gamla verkstad. Nu nämndes aldrig mer hans
namn och ingen samlare brydde sig om att
på auktionerna ropa på hans taflor. De kunde
fås för några mark och i muséema voro de
för länge sedan undanflyttade till dammiga
och mörka hörn. Det hade kommit nya gudar
och äfven långt skickligare och modernare
specialister, både nordiska och tyska, på hans
lilla läckra område. En verklig storhet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
