Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hade låtit komma honom till del. Han hade begynt sina skolstudier vid
Tyska skolan i Stockholm och fortsatt dem under en lärare vid namn Turen,
som var skicklig botaniker — det var ju under Linnés tidehvarf —; franskan lärdes
af rektor Angulin vid Franska skolan. Ynglingen hade alltså kunskaper i två
främmande språk, hvilket var det viktigaste för att taga sig fram i världen. Men
dessutom hade han redan tidigt visat konstnärliga anlag, ty under hela sin
skoltid, berättar han senare, tecknade och modellerade han utan handledning af
någon lärare. Det var alltså en elev som kunde göra nytta för sig, när han
nu kom i en bildhuggares verkstad.
Hos Masreliez fick Sergel (som vi hädanefter skrifva hans nämn) hjälpa till med
utförande af en del dekorativa stenarbeten; hvilka de voro veta vi icke, och
icke heller torde frågan ha någon betydelse för kännedomen om hans senare
verksamhet. Det blef nämligen blott en kort tid, som han kom att arbeta
under denne mästares ledning. Redan nu hade han börjat att taga lektioner i
teckning för den berömde arkitekten hofintendenten J. E. Rehn, själf en af
århundradets utsöktaste ornamentstecknare. Rehn var liksom Masreliez fäst vid
slottsbygget och utgjorde en af stöttepinnarna i den konstskola eller akademi,
som uppstått i samband med arbetena på slottet. Denna skola, som var
upp-hofvet till den senare så lysande Kungliga Målare- och Bildhuggareakademien,
hade än så länge mycket blygsamma proportioner och ambulerade från rum
till rum i saknad af egen lokal.
Det är icke utan sin betydelse, att den unge konstnären gjorde sina första
lärospån som dekoratör: härigenom förklaras, att hans fantasi så gärna,
sär-skildt under Romtiden, sysslar med dekorativa utkast. Den tidiga öfning han
förvärfvade är också en orsak till den lätthet på handen, som man märker i
alla hans teckningar och skulpturer. En annan sak är, att han på en senare
tidpunkt, då han blifvit fylld af människogestaltens patos, själf föraktade sin
ungdoms produktion och med en konstnärlig öfverdrift sade sig ha blifvit född
på nytt och börjat sina studier i Rom.
Snart nog kom emellertid den blifvande bildhuggaren i sitt rätta element.
Redan 1755 hade fransmannen Pierre Larchevéque kommit till Sverige, och
denne, som var en verklig statybildhuggare, icke blott en ornamentist som
Masreliez, blef inom kort ledare af den lilla akademien på slottet. Den första
undervisningen af Larchevéque torde Sergel ha mottagit i akademiskolan; di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
