Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nestal påstår, nämligen att konstnären i Sverige lärt känna afgjutningar af åtminstone
tre antika konstverk, nämligen Laokoon, Apollo del Belvedere och Venus Medici,
ty dessa hörde ända från 16oo-talet till den fransk-akademiska utrustningen, och
ifrågavarande afgjutningar hade hemförts af Nikodemus Tessin. Vid betraktande
af dessa skulle, enligt hvad Sergel själf anmärkt, ett ideal af en högre
fullkomlighet än de franska mönstren som genom en elektrisk gnista ha gått upp för
hans själ.
»Han fann i dem icke endast former och karaktärer af den fullkomligaste
sanning och skönhet, utan öfverjordiska varelser, hos hvilka den yttre mänskliga
gestalten var blott en genomskinlig slöja för en inre gudomlig natur. Likväl
var han ännu för ung och för kraftfull för att rätt kunna värdera det lugn, den
måtta, det lagom, som utmärker den antika stilen. Han inbillade sig, att
Michel-angelo genom sin djärfhet och energi bragt konsten till en ännu högre
fullkomlighet än de gamle; och han längtade efter den stund, då han af sina egna
ögon skulle därom öfvertygas.»
Réves de jeunesse. Michelangelo och antiken kunde för en svensk
akademielev, som endast kände dem genom bristfälliga kopparstick och några få
afgjutningar, knappast vara mera än obestämda ideal. Ännu mindre kunde de bli
föremål för någon objektiv värdesättning. Men utan tvifvel har den unge
Sergel med riktig instinkt i dessa två begrepp funnit de båda poler, kring hvilka
konstens strömmar beständigt samla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
