- Project Runeberg -  Sergels konst /
66

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med Stockholmsexemplaret. 1 Det senare utfördes på beställning af Gustaf III
och är det enda som Sergel omnämner i själfbiografien. Det besitter som vi
veta en fenomenal pregnans i formen, konstnären har endast släppt ifrån sig
ett i alla väsentliga partier genomarbetadt verk, trots den stora möda som
utförandet måste kostat. Endast halfva ryggsidan är något mera summariskt
behandlad. Man har anmärkt på polityren som ett oberättigadt rokokodrag,
och säkert är den icke uteslutande gynnsam — särskildt vid fotografering —, men
i förening med det lilla formatet är den dock mindre störande än man skulle
tro och ger åt verket en prägel af dyrbarhet. Vidunderlig är särskildt torson
med dess spelande muskulatur, utsökt vackra äro äfven fotterna. Om man
skall anmärka på något, så har nog Lange rätt i att halsen har den minst
accentuerade formen. Lange har annars framhållit, att trots det fina utförandet
gestalten återgifver ett sundt naturlif, en djärft skuren kraft. »Hvor man vilde
lægge et Tværsnit gjennem Figuren, vilde man faa et meget bestemt kantet
Omrids ud.» Detta är just ett bevis på formens rikedom: man må göra samma
tankeexperiment i fråga om ett verk af t. ex. Canova, och man skall finna
skillnaden.

Det har skrifvits mycket om Faunens förebilder. Att den icke uteslutande
återgår till modellstudium är utan vidare klart, ty en modell med denna
fulländade muskulatur torde vara ganska svår att träffa. Närmast att tänka på
äro ju antikens framställningar af liggande fauner, men ingen af dessa visar
en absolut öfverensstämmelse, och dessutom finner man, som jag ofvan
påpekat, en principiell skillnad i själfva rörelsemotivet. Men man missförstår
Sergel, om man tror att Faunens förebilder nödvändigt måste vara liggande.
Det är ju icke i ställningen utan i formbildningen, som de finare konstnärliga
egenskaperna ligga fördolda, och det är alltså med den senare, som en mera
kritisk konsthistoria måste räkna, icke endast med tillfälliga likheter i posen.
Jag har förut på annat ställe påpekat detta i fråga om den allmänt
missuppfattade Polyklet: det snillrika ligger icke i att låta figurerna stå på ett ben,
ty den uppfinningen gjorde redan tuppen. Likaså kan man säga om Sergels
Faun, att hvem som helst kan finna på att ligga. Men svårigheten är i sättet
hvarpå detaljerna skola återgifvas, och därvidlag ha vi skyldighet att taga
hänsyn till Sergels egen förklaring, då han säger sig ha studerat naturen och
an-1 Önskvärdheten af en afgjutning för jämförelse af detaljerna uttalades redan af Lange.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 00:08:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bhsergel/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free