Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMOR OCH PSYCHE, MARS OCH VENUS.
I Sergels bibliotek, af hvilket ännu några volymer finnas kvar på Spånga,
märkes en bok med kopparstick efter Rafaels målningar ur Psyches historia
(Antonio Salamanca exc.). Ett annat bevis för att den store urbinarens
tolkningar af Psychesagan djupt intresserat konstnären är den tidigare omtalade
terrakottaskissen Mercurius och Psyche på Fullerö.
Sergels bekantskap med sagan daterar sig alltså från de allra första åren
i Rom, men det torde varit nära midten af 1770-talet som han på allvar tog
itu med uppgiften att göra den till ämne för en statuarisk grupp. Det gällde
först och främst att bland dess många episoder utvälja den mest lämpliga, och
vi sågo att Sergel till en början hade stannat vid den af Rafael skildrade scen,
där Psyche af Mercurius föres upp till Olympen. Men hvad som hos Rafael
får sitt intresse och sin förklaring genom sitt samband med en hel bildkrönika
af 12 kompositioner kunde knappast anses tillräckligt betydande att
representera hela sagan i ett enstaka skulpturverk. Det var obetingadt ett lyckligt
grepp af Sergel att han ändtligen utvalde en mera tillspetsad situation —
hvilken dessutom icke har behandlats i Rafaels Farnesinamålningar — nämligen
den, då Amor i vredesmod lämnar Psyche efter att ha blifvit väckt af den heta
oljedroppen från hennes lampa. Detta är dramats peripeti. I det förflutna
ligga kärleksscenerna på berget Ida och den ödesdigra stund, då Psyche,
drifven af sin kvinnliga nyfikenhet och sina systrars misstro, smög sig till Amors
bädd med den brinnande lampan för att betrakta sin älskades anlete — i
framtiden skymtar Olympen och den slutliga försoningen. Den jordiska
kungadotterns afsked från den odödlige guden, Själens smärtsamma skilsmässa från
Kärleken, ett stort ämne för en stor konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
