Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionssätt, som har sitt berättigande i relief och måleri, men som är en svaghet
i en rundskulptur. Till teatern hör också den patetiska gesten — kanske gick
Sergel mycket på teatern i Paris, eller kanske var han bara påverkad af den franska
skulpturens sträfvan efter »expression». I varje fall har hans hjälte en för en
döende alltför stor benägenhet att visa sig. Dock förfelar hans patos icke
sin verkan: »Quel grand exemple pour tout militaire», sade Carl Johan om
Othryades.
Det patetiska framträder särskildt om vi kasta en blick på de antika
skulpturverk, som närmast inbjuda till jämförelse: Den döende galliern i Rom och
Den döende krigaren ur den i mindre skala utförda galliergruppen i Neapel FlS-
IJ5-(förut Farnesesamlingen). Bägge äro
— liksom »Arria och Psetus» — kopior
af pergameniska konstverk, som konung
Attalos I (241 —197 f. K) och
Eume-nes II (197—159 f. K.) låtit utföra för
Pergamon och Athen, till minne af sina
segrar öfver barbarerna. Hur ädel och
okonstlad är här åtbörden, hur stilla
inträder döden! Sergel var en stor
beundrare af den döende »Gladiatorn»,
och hans egen figur utgår från
liknande premisser men med en större
tillsats af effort i ställningen, vare sig det (som Lange vill) beror på intryck af
renässanstraditioner eller af fransk skulptur. Han hade i alla händelser tillfälle
att påverkas af åtskilligt på resan från Rom och under sin vistelse i Paris.
Om man däremot jämför med Juliens döende Gladiator, så framträda för- 22-
tjänsterna hos Sergels figur starkare. Othryades är i alla fall framställd i stora
enkla drag, medan Gladiatorn förefaller hopkrupen och ansträngd. Den vridna
ställningen förenas i det senare arbetet med en torr écorchéanatomi, som f. ö.
ej är alldeles korrekt. Det är en aktningsvärd akademistudie, men på det hela
står den tillbaka för ett arbete som Dumonts Milon. Juliens företräden lågo
icke åt detta håll. I fråga om formbehandlingen — med undantag kanske
af händerna och hufvudet — öfverträffar Othryades det mesta af samtida
skulptur, ty här ser man den noggrant studerade detaljformen satt i förbin-
115. Döende krigare.
Antik marmorstatyett. Neapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
