- Project Runeberg -  Sergels konst /
127

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

godt som alla sina samtida ingen full förståelse. Härom vittnar åtminstone
hans sätt att öfverhopa Sergel med beställningar på porträtt och dekorativa
arbeten, de senare delvis värdiga en handtverkare, men undanhålla honom större
uppgifter, som kunde sporra hans krafter.

Härtill kom den ständiga penningbristen, som vanligen förhindrade att
konstnären fick utföra sina idéer i ädelt material, hvadan han måste nöja sig med
lera, gips och bly. För en bildhuggare med Sergels förhållande till materialet
förstår man hvad detta skulle betyda. Men man förstår också, att det karga
Sverige, som med svårighet uppehöll sin maktställning, icke hade råd till annat
och icke heller var moget för en nyuppväckt hellenisk konst. »Erzeuget eine
griechische Schönheit unter dem Cimbrischen Himmel, die noch kein Auge
ge-sehen», hade Winckelmann skrifvit till Wiedewelt. Han hade med större hopp
om framgång kunnat rikta sin uppmaning till Sergel, och dock hade han utan
tvifvel fått ett pessimistiskt svar. Den nordiska himlen» var enligt alla
konstnärers och konstfilosofers erfarenhet icke något mildt luftstreck att lefva under,
och det behöfdes minst ett århundrade ännu, innan konstens blomster kunde
blifva fullt naturaliserade i dessa nejder.

»Sergel ser redan», säger G. J. Ehrensvärd i sin dagbok för den 23 nov.
1779, »hvad olycka som honom förestår, om han skall nödgas dväljas här, huru
all håg till arbete förgår honom, huru de stora idéer, som en rätt konstnär
alltid bör hafva för ögonen, försvinna, hur all täflan här icke kan äga rum.’

Detta låter som hemlängtan till södern redan några få månader efter
an-komsten till fäderneslandet. Och det är icke i främsta rummet söderns sol och
otvungna lif, som han i likhet med hvarje återvändande nordbo saknar — för
honom gäller det något vida allvarligare: idéer och täflan. Hur djupt måste
han icke känna, att här hemma saknades en af de viktigaste förutsättningarna
för hans skapande: ett uppodladt konstlif.

Man måste visserligen göra Gustaf III den rättvisan, att han gett sin
bildhuggare omväxlande och delvis intressanta beställningar i stället för att som
en eller annan uppdragsgifvare i våra dagar — vestigia terrent — plantera
statyer i rader, såsom man sätter potatis. Men han hade icke dess mindre en
egendomlig uppfattning om skapandet af ett konstverk. Belysande är den
kända anekdot, som den något maliciöse G. J. Ehrensvärd berättar om modellerandet
af kungens byst. Sergel hade för detta ändamål rest ut till Drottningholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:16:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bhsergel/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free