Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när, som i detta afseende är Houdons öfverman. Sergels metod är däremot
att utarbeta koncentriska ringar med ett djupt hål i midten, och resultatet är
som sagdt, att ögonen förefalla en smula stirrande. Men i fråga om
porträttkonst var också Houdon en svår medtäflare; Sergel var visserligen också
en god porträttör, men hans öfverlägsenhet låg på ett annat område.
Roms kejsarinnor hade ibland låtit afbilda sig som Venus, och Stockholms
Nationalmuseum äger ett drastiskt exempel på en sådan antik porträttstaty:
det är en redan åldrande kvinna, sannolikt en af Heliogabalus’ kvinnliga
anförvanter, som låtit förleda sig att offra åt detta mode och låna sina aftärda drag
åt en blomstrande naken Afrodite Anadyomene. Samma museum äger också
ett märkligt prof på detta bruks återupplifvande i modern tid; det gäller denna
gång visserligen icke en kejsarinna, men en af Gustaf III:s hofdamer, och den
utvalda modellen är Afrodite Kallipygos. Det var ett infall af konungen, som
han hade svagheten att vilja se utfördt i skulptur och som vittnar om den fria
tonen vid denna tids hof. Men den närmaste anledningen till detta infall var
Gustafs önskan att få ett motstycke till kopian af Apollino, att jämte denna
placeras i pelarsalen på slottet, hvilken just nu skulle dekoreras. För detta
ändamål vände han sig till Sergel med begäran om att denne skulle utföra en
ny kopia efter någon berömd antik staty: »Hans Maj:t valde en Vénus aux
belles fesses; och att göra en compliment åt våra hofdamer och föra deras
fägring till eftervärlden, deciderade Hans Maj:t, att denna Venus skulle få
gref-vinnan von Höpkens hufvud», skrifver Ehrensvärd i sin dagbok den 12 april
1780.
Det fanns äfven på den tiden många, som ruskade på hufvudet åt detta,
och den moderna konstforskningen har kraftigt bidragit till dessa
hufvudskak-ningar. Men, som Göthe säger, ifall Sergel själf verkligen funnit uppdraget
så ovärdigt som Ehrensvärd låter påskina, så hade han varit mannen att
protestera, äfven mot konungen. En viss betänksamhet har gripit honom, ty, noga
öfvervägdt, var det icke taktfullt att anlita en berömd konstnär till kopistarbete,
och icke heller var idén i nivå med Sergels konstuppfattning. »Nöjd att få
arbeta en Venus, vill han icke taga en Lais till sin modell; och hvilken Lais
vill ej vara ansedd för en Venus’ Men å andra sidan var Afrodite
Kallipygos på den tiden ansedd som ett mönster af antik skönhet — en afgjutning fanns
redan i Konstakademien — och föremål för en formlig kult. Att kopiera den
17—142815. Brising, Sergels konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
