Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rokoko-Venus med den sårade moralens stränga min, borde den förbytas
till ett leende vid tanken på det svar, som Sergel gaf en viktigmakare på
besök i hans atelier. »Herr professor», sade den förnäme gästen, »det var ändå
en stor skulptör den där Belles Fesses.» Sergel såg honom stint i ögonen och
svarade efter en stund: Ja, herr grefve, det var ingen vanlig bakdel.»
Fig. 12i. Det första större arbete, som Sergel hade att tänka på efter hemkomsten,
var Gustaf Adolfs-statyn, som Larchevéque hade efterlämnat ofullbordad, ehuru
modellen var färdig och väntade på att bli gjuten i brons. Gjutningen var
afslutad redan i juni 1779, men var delvis misslyckad, hvarför statyn måste
öfverarbetas af ciselören Adams. Hvad Sergel fick på sin lott var
dekoreringen af piedestalen. Axel Romdahl har genom en fyndig tydning af en
handteckning i Göteborgs museum gjort ganska troligt, att konstnären redan i
Montpellier uppgjort en plan härtill i samråd med Larchevéque och att denna plan
ursprungligen visade reminiscenser af barockmonumenter.1 Redan på våren 1780
hade han färdig sin detaljerade proportionsmodell af Axel Oxenstierna och
Historien, hvars utförande i större skala sysselsatte honom under de närmaste åren
före den andra italienska resan. De öfriga prydnaderna på piedestalen skulle
bestå af fyra medaljonger och en trofégrupp.
Som bekant ha först i våra dagar troféerna och Historiegruppen blifvit
gjutna i brons och 1906 uppsatta på sin plats. Tyvärr har man ansett sig
nödtvungen att samtidigt utbyta den gamla vackra gröngrå piedestalen mot
en till hälften rödaktig, till hälften svartgrå, och mycket större. Härigenom
förefaller ryttarstatyn ändå mindre och obetydligare än den är, särskildt som
gruppen af Oxenstierna och Historien råkat bli en smula för stor och dessutom
genom sin patina något afskiljer sig från de gamla bronserna. Så som
monumentet nu ser ut har man svårt att förstå Gottfried Schadows höga
uppskattning däraf, då han år 1791 var i Stockholm för att studera gjutningskonsten.
Han skrifver: »Gustaf Adolfs-monumentet kommer, när det en gång blir färdigt,
efter min mening att göra den skönaste effekt af alla, jag någonstädes sett.
Piedestalen är intressant utan att ha någon tillkonstlad allegori. Dekorationerna
1 Göteborgs Museums Årstryck 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
