- Project Runeberg -  Sergels konst /
140

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gift vara att dekorera, den har öfver hufvud icke trängt till botten af konstens
väsen. En stor konstnär kan vara en god dekoratör, men därför är icke hvarje
dekorationsmålare en konstnär. En man som Sergel kunde lösa de dekorativa
uppgifter som förelädes honom, men att de, så mycket som de gjorde, upptogo
hans tid och förmåga, var ett slöseri med hans skaparkraft.

Till hans tidigaste arbeten af denna art höra de i gips utförda figurerna
af Thalia och Melpomene, som beställdes för den af arkitekten Palmstedt år
1781 inredda teatern å Gripsholms slott. Det är, som man kan vänta,
antikiserande draperifigurer, hvilka stå på hvar sin sida om scenen i den lilla
klassicistiska salongen, som tyvärr numera, då den aldrig upplyses af festens ljus,
är mörk »som att sticka hufvudet i en säck» äfven midt på dagen.

För det år 1782 invigda Operahuset, som vår tids vandaler onödigtvis
låtit försvinna, hade Sergel utfört ett par lejon i sandsten och två sväfvande
genier i gips, de senare afsedda att uppbära Gustaf III:s namnchiffer öfver
scenen. Lejonen äro betydligt »heraldiska», men så voro de också bestämda att
i likhet med två andra på »Arfprinsens palats» midt emot pryda frontonen åt
torget.

Fig- 125- Ett par karyatider (repliker af samma modell), hållande en flat skål på
hufvudet, brukade användas som kandelabrar vid fester på de kungliga slotten.
De ha ett tämligen fritt behandladt draperi, mera veckrikt och fylligt (kanske
alltför fylligt för att markera vertikallinjen) än hos de antika förebilderna.

Fig. 126. En liknande bestämmelse hade en staty af Ceres sökande Proserpina, med
en drake på hvar sida och lyftande två förgyllda facklor i händerna. Det
»tragiska allvar» som man påpekat hos denna figur stannar visserligen vid en
dekorativ effekt, helt säkert förhöjd genom facklornas påtändning och draperiets
djupa skuggor, men är icke dessmindre för handen. Däremot är formen icke
strängt genomförd, midjan t. ex. alldeles för smal.

Alla dessa arbeten blefvo naturligtvis för kostnadens skull endast utförda i
gips. Om jag tillägger att Sergel fick beställning äfven på gallionsbilder
och värjfästen, så får man en föreställning om hvilka uppgifter som kunde
tillfalla »Europas främste bildhuggare» här hemma.

Två af hans dekorativa uppdrag voro emellertid mera betydande, och
märkliga äfven på grund af att de gällde en kyrka. Det är betecknande för
upplysningstiden, att när det blef fråga om utsmyckningen af den nybyggda »Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:16:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bhsergel/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free