- Project Runeberg -  Sergels konst /
160

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140. Sergel på äldre dagar.

Miniatyrporträtt (ak A. U. Berndes?). Spånga.

SERGELS KONSTÅSKÅDNING.

et är en känd erfarenhet att konstnärer bikta sig allra tydligast i sina

verk, och denna regel gäller i hög grad för Sergel. Han var öfver

hufvud en alltför praktiskt anlagd natur för att bry sin hjärna med lärda
spetsfundigheter, och allra minst hörde han till dem som älska att med
improduktiv själfrannsakan nedskrifva sina reflexioner om sin egen konst och dess
betydelse, till samtidens och eftervärldens uppbyggelse. Han hade några få
maximer som han tillägnat sig i sin ungdom och som han förblef trogen ända
till sin död. Ett behof af att sammanfatta sina tankar till en någorlunda
enhetlig konståskådning erfor han först på sin ålderdom, då hans egen
produktionsförmåga börjat att aftaga och då han genom sin vän Ehrensvärd hade fått
intresset väckt för konstens teoretiska sida. Under den tidigare och större delen
af sin bana däremot var han alltför upptagen af att själf skapa odödliga verk
för att ge sig tid till spekulationer, som han i likhet med de flesta af sina
medbroder väl måste ha ansett för mer eller mindre ofruktbara.

Detta hindrar icke att inför en historisk betraktning hans verksamhet helt
och hållet regleras af en idéströmning, som tydligt och klart låter sig teoretiskt
analyseras, och att hans inför ögat så personliga konst liksom allt mänskligt
lyder under opersonliga lagar som icke kunna öfverskridas.

För Sergel själf voro teori och praxis oskiljaktiga, och han bekymrade sig
om dem endast och allenast för ett ändamål: att göra god konst. Därför
intresserade han sig särskildt i sin ungdom så varmt för det rent yrkesmässiga,
studerade anatomi och öfvade sin hand med otaliga teckningar och skisser. Vi
ha i ett föregående kapitel utförligt talat om den skola han genomgick i Rom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsergel/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free