- Project Runeberg -  Sergels konst /
163

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att göra henne till en synlig bild af majestät, men detta enda mål har Fidias
haft, då han bildade sin Zevs. Om en människa har något majestätiskt hos
sig, så finnes annat hos henne som icke är majestätiskt. Därför måste man bilda
sig ett ideal. Å andra sidan kan idealet icke tänkas som natur: Den farnesiske
Herkules är en fullkomlig bild af det han skall vara, men en människa, just
så bildad, skulle vara ofullkomligare än hvarje annan välgestaltad människa..

Winckelmanns program hade varit alltför ensidigt arkeologiskt för att lämpa
sig riktigt väl för praktiken. Hans försök till en allegori torde väl knappast
ha inspirerat någon målning eller skulptur af värde, och hans rekommendation
att uteslutande följa antiken stötte på motstånd i konstnärernas
själfständighets-drift. Indirekt ha hans skrifter utöfvat ett ofantligt inflytande och bidragit till
smakens höjande bland allmänheten, men den konstens renässans som han
drömde om ha de icke åstadkommit; härtill fordrades medverkan af många
andra faktorer. Det var i alla händelser blott ett försvinnande fåtal, som
förmådde följa honom på alla hans vägar och som förstod att uppskatta hans
oerhörda beläsenhet, hans stilistiska storhet och heliga entusiasm. De flesta
valde en bekvämare färdeväg att komma till det förlofvade landet och lyssnade
till mindre profeter och kolportörer, som lofvade att göra dem saliga »chacun
å sa fagon». Så uppstod en konstnärlig praxis, ett nytt mod med lika många
skiftningar som personligheter. Antiken blef ett slagord, som alla använde,
och vid sidan häraf brukade man ett annat slagord: naturen. Endast de bästa
hufvudena förstodo hvad dessa ord i själfva verket betydde, och ännu färre voro
de som kunde hålla dem i sär; entusiasterna glömde det ena för det andra.
J’aime les fanatiques», säger Diderot 1765, »men fråga Winckelmann om det
är bättre att studera antiken än naturen, utan hvars kännedom de gamle trots
allt icke hade efterlämnat annat än medelmåttiga arbeten. Antiken, svarar han
utan att tveka. Se där helt plötsligt en man som har den största esprit,
entusiasm och smak, helt plötsligt i nattmössan, midt b det sköna Toboso. Den
som föraktar antiken för naturen riskerar att aldrig blifva annat än liten, svag
och eländig i teckning, i karaktär, i draperi och uttryck. Den som försummat
naturen för antiken riskerar att blifva kall, utan lif, utan någon af de dolda
och hemliga sanningar som man icke märker annat än i naturen själf. Det
synes mig att man måste studera antiken för att lära sig se naturen.»

Jämför härmed Ehrensvärds: Smak är känslan af naturens allra hemligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:16:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bhsergel/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free