- Project Runeberg -  Sergels konst /
166

(1914) [MARC] Author: Harald Brising
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mandent a etre nourries ou annoblies selon le caractair, ce que le vulgaire
appélle idealiser, sans s’antendre soi mémé.» I praktiken har emellertid Sergel
själf icke konsekvent följt denna regel; hos Faunen är visserligen rörelsen
närmast hämtad från naturen, men hos Diomedes, Mars och Venus och Gustaf III
är det säkert att den återgår till antiken.

En annan sak som ligger Sergel om hjärtat är förhållandet till materialet.
Han är en entusiastisk älskare af den hvita marmorn. »Tag en af de arbetare
som finnas i mängd uti Rom», skrifver han. »Ebauchera med honom, och
öf-ningen skall inom kort tid göra att Ni arbetar i marmor med samma lätthet
som i lera, och med mera smak, ty det Ni gjort undergår ingen förändring och,
i själfva verket, man är icke bildhuggare för mindre pris.» En annan gång
heter det: »Jag är förtjust att Ni älskar marmorn, det enda material, i hvilket
en bildhuggare kan gifva allt hvad han har i själen, och som icke förändras,
vare sig af gjutaren eller genom öfverarbetning i bronsen.»

Liksom Joshua Reynolds varnar Sergel sin elev för att öfverlämna sig åt
sin lätthet att arbeta. »En konstnär måste ständigt göra om och om igen,
ifall han vill nå sitt mål.» Och han talar äfven om det inflytande som
karaktären har på arbetets resultat: »Människan eller konstnären målar alltid sig själf
i sina verk: on a baux c hasser le naturele, il retorerne en gallop. Men då
vi alla äro ofullkomliga, kan man icke uppnå fullkomligheten, som endast
finnes i naturen, vi kunna blott korrigera oss själfva så mycket vi förmå, hvilket
lyckas oss bäst, om vi alltid tänka oss bedömda af våra värsta fiender. När
vi gjort denna plikt, kunna vi med lugn mottaga kritiken.»

Det är med dylika reflexioner som Sergel uppvaktar sina vänner, då han
sitter och skrifver ute på sitt Tusculum »Ingenting» eller i sin villa på
Djurgården. De ha karaktären af aforismer som han strödde in i sitt samtal och
sina bref vid sidan om tankar öfver Orvietovinets förträfflighet eller sättet att odla
broccoli. Något system hade han knappast menat att de skulle bilda, och han
skydde icke att ibland motsäga sig själf. Icke dess mindre vittna hans
uttalanden om ett så godt omdöme och fint konstsinne, att man önskar de blifvit
bevarade i större utsträckning. Men dessvärre är Sergels korrespondens endast
ofullständigt känd och publicerad, och särskildt beklagligt är att till de saknade
delarna höra också de flesta af hans bref till Ehrensvärd. I väntan på att de
spridda resterna en gång blifva samlade och att åtminstone något af det sak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:16:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bhsergel/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free