Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod det däremot klart, att det icke gagnade till n&got att
skänka den värkbrutne rätten att bli botad, om man icke
botar honom, och att det är ett hån att högtidligen
tillförsäkra den lame rätten att gå. Han anade att den fria
konkurrensen var en lögn i det ögonblick deltagarna i
densamma vid löpningens början voro i sådan ställning,
att den ene satt på en förträfflig häst, medan de andra
måste springa till fots.»
I själva verket hade ju Rousseau i sitt bekanta
arbete »Om ursprunget till den bristande jämlikheten mellan
människorna» nedskrivit följande starkt »socialistiskt»
klingande sats: »Den förste, som inhägnade en jordlapp
och dristade säga: det här är mitt, och fann folk nog
enfaldiga att tro honom, var den verklige grundläggaren till
det borgerliga samhället. Hur många brott, krig och mord,
hur mycket elände och ohygglighet skulle icke den ha
besparat människosläktet, som ryckt upp hans märkesstenar
och fyllt igen hans dike, ropande åt sina likar: akten er
att lyssna till denne hädare 1 I ären förlorade om I
glömmen, att jordens frukter tillhöra alla och jorden själv
ingen.» Hos Rousseau får dock denna tanke icke någon
central betydelse. Däremot utveckla ett par andra av
revolutionens litterära förberedare, Morelly och M&bly, rent
kommunistiska teorier, och juristen Linguet vänder sig i
ett arbete »De borgerliga lagarna» lika skarpt mot den
nya ekonomiska ordning hans liberala samtida påyrka som
mot det gamla monopolväsendet.
»Girigheten och våldet,» säger han, »hava inkräktat jorden
I våra polisstyrda länder äro själva elementerna slavar... Den
rike säger öppet att endast han har rätt att tänka. Han överlastar
den fattige med arbeten, för att denne icke ens skall ha tid att
tänka på sin olycka ... Rättvisa är, säga de rättslärde, den ständiga
viljan att giva var och en sitt. Men den fattige har ingenting
annat än sin fattigdom. Alltså kunna lagarna icke bevara något
annat åt honom. De åsyfta att skydda den, som äger överflöd,
mot angreppen från dem, som icke ens ha det nödvändiga. Detta
är deras verkliga anda, och om det är en olägenhet, så är den
oskiljaktig från deras tillvaro. Det är rikedomen som stiftar dem
2. — Verdandis småskrifter. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
