Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»självständiga» varutillverkare. I förra fallet är allt mycket
enkelt: båda arbeta för samhället, d. v. s. för varandra,
och samhället fördelar bådas produkter. I det andra fallet
åter ser det ut som om var och en arbetade för sig själv,
men som om däremot krukorna och jordbruksalstren på
grund av några sina inneboende egenskaper utbyttes mot
varandra i en viss proportion. Det faktum, som ligger
bakom, att både krukmakeri och jordbruksarbete äro för
samhället nyttiga arbeten, skymmes undan; personernas,
producenternas förhållande ter sig nu, sedan produktionen
blivit planlös, som ett förhållande mellan ting, mellan
produkter. Härmed ha producenterna förlorat
bestämmanderätten över sina egna inbördes förhållanden; de
samhälleliga krafterna växa dem över huvudet och verka som
naturkrafter, och man tror sig sedan i lagarna för dem finna
eviga och orubbliga naturlagar.
Att varan sålunda pådiktas egenskaper, som blott äro
ett uttryck för varutillverkarnas inbördes samhälleliga
förhållanden, är den avslöjade hemlighet, som Marx kallar
»varans fetisch-karaktär». Denna är ett lika viktigt som
allmänt förbisett drag i den Marx’ska värdeteorin. Väsentligast
är emellertid denna teoris huvudinnehåll en följdriktigt
genomförd precisering av den klassiska ekonomins och särskilt
Ricardos sats: arbetet är källan till värdet. Hos Marx fär lagen denna
lydelse: en taras tärde bestämmes at den för dess
frambringande samhälleligt nödtändiga arbetstiden.
12. Överskottsvärde och kapital.
I den mån varuutbytet från tillfälligt blir allt mera
regel, framträder — så fortsätter Marx sin tankegång —
allt starkare behovet av en »allmän ekvivalent», d. v. s.
en vara, i vilken alla andras värde kan lämpligen uttryckas:
penningen kommer till. Penningen är sålunda varken ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
