Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda och tunga af blod, genom den hvita dimman
ned öfver jorden. Men då de föllo, gick en sakta
vind genom dunet, och det lät som en sång, sjungen
af en gammal kvinna, i hvars öron långa sorger
och hastig glädje hviska och förtälja.
Den syntes icke vilja sluta denna strid. Skarpa
ocli skälfvande sprängde skriken fram ur
djurhalsarna; vingslagen drefvo dimman i vida hvirflar;
blodregnet föll öfver jorden.
En så häftig, en så förskräcklig strid.
Men, då solen med sin heta mun druckit
dimmans fuktighet och förjagat mörkret och
öppnat himladjupen, då voro de jätteformade djuren
försvunna, och af den stora striden syntes icke ett
spår. Endast en tveklufven fjäder, röd af blod,
låg dold i den fuktiga grönskan.
Jag känner icke namnet på mannen, som fann
denna fjäder. Man jag vet, att han var en
konstfärdig vapen-smed. Och han smidde en pil att
bära fjädern. Pilen smyckade han med mycken
konst, och bland dess vackra slingor ristade han
följande ord:
Solivro prins af Aeretanien.
Ty i den stund, då fåglarna kämpade, föddes
Solivro, son af Virior, Aeretaniens furste.
Om Solivros födelsestund har jag hört än mera
underbart, men intet har synts mig märkligare än
det, jag nu berättat. Och intet af allt det, jag
hört, har tyckts mig tydligare teckna ett lif, fylldt
af stora och fruktlösa strider, än dessa väldiga
fåglars kamp med en blodröd fjäder som minne
och märke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
