- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
21

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

och vemodiga ljuden, och vi lyssna till dem under
tankar, som locka till smekningar — —

— Då jag nu till hälften reste mig, och böjande
mig fram mot den hviskande, sökte i skymningen,
såg jag en gosse, hvars slutna ögonlock och ansikte
hade ett blåhvitt skimmer af himlens svaga ljus.
Och nu förstod jag, att jag befann mig i
soreg-nernas, de drömmandes land. Min fruktan försvann,
och jag trefvade mig fram bland det sofvande
folket.

— An lyssnade jag till gubbar, som sågo sina
söners dygder; än förtaide en mig kvinna sin
älskares trohet och den underbara styrka hennes
kärlek skänkte honom. Och män med knutna
händer berättade mig om segrarens oförskräckta
bragder ocli om lians ädelmod.

— Hemliga och tysta begär stego upp ur den
sofvande jorden. Och jag kunde icke nog förundra
mig, att de känslor, som människor frukta eller
fördöma, äro så föga förskräckande, så enkla och
vackra. Sorgen, som fordom tyckts mig vara
människornas rätta härskarinna, blef mig liten och
maktlös. Jag såg ett rikt och ljufligt land, där
hon intet hade att befalla. Den dystra och hårda
oro, som allt slit och stoj hade gifvit, vek ifrån
mig. Min trötthet var stor; jag lade mig på marken.
Hviskningar, som gingo från så olika läppar, blefvo
mina tankar, och jag grät öfver det onda lif, hvars
själ är glädje och skönhet.

Solivros röst ljöd sömnig:

— Säg, — hvarför väckte du dem icke?

— Då min trötthet var slut, gick jag därifrån
helt tyst och utan att väcka någon. Ty jag hade
funnit, att drömmarna voro långt vackrare och
lyckligare än de, som drömde dem.

Savagrin låg i det varma skenet och hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free