Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Råttor! Hvad är råttor? Tror du, man
dödar de där feta och fega djuren med en pil, som
tränger genom den hårdaste hud ända in i hjärtat.
Du är bra dum.
— Och du bra oartig. Ja, du behöfver icke
hyckla ånger, lilla skälm; du vet, att jag alltför
lätt förlåter dig.
— Din nacke är mig dessutom soin en tydlig
skrift. I ryckningar, i skälfningar, i den vackra
färg, som stundom kommer för att åter försvinna,
i många dylika små tecken läser jag känslor, som
för mig äro minnen.
Solivro skrattade; han reste sig på murkrönet
och sträckte armarna öfver hufvudet.
— Säg, Savagrin! Om här nere i dalsänkan
stodo hundrade matretter, alla beväpnade, skulle
du då svänga dig öfver muren och med endast en
pil i handen falla öfver dem och gifva dem
förskräckelse och död? Jag skulle göra det, Savagrin!
Savagrin pustade, som hade en sådan
ansträngning redan på förhand beröfvat honom alla krafter.
— Min vän, du glömmer, huru svårt det är
för en gammal man att svänga sig öfver en inur,
som räcker honom öfver hufvudet. Men äfven 0111
jag hade ett bekvämare sätt att stifta bekantskap
ined dina matretter, så skulle jag noga akta mig
därför. Det där folket skulle sannolikt behandla
111ig afskyvärdt illa, äfven om jag bemötte dem
med mera höflighet, än livad du föreslår.
— Hör Savagrin, du vill till ocli med bemöta
dem höfligt! Erkänn, att du är feg som en råtta!
Fegare, ty jag blef en gång biten af ett stormagadt
djur, som jag förföljde.
— Savagrin, jag tror att du är lärd, men du
är icke någon krigare.
— Du har utan tvifvel rätt, jag är icke någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
